Hur det gick.

Med tjejvättern igår alltså. Det var sån motvind (ungefär 12m/s) att jag grinade redan efter en kilometer. FYFAN vad jobbigt det var! Man fick trampa allt vad man kunde även i nerförsbackarna, sån motvind var det. Hursomhelst, jag kämpade mig vidare och sen blev det lite bättre med vinden. Och sen blev det värre igen. Men jag tog mig runt! 10 mil på 6 timmar, med motvind och sjuk hals. Jag är så himla nöjd med mig själv.
Men det var skönt att komma hem igårkväll och få lägga sig i soffan.

Idag värker benen och jag tänker inte cykla en enda meter. Skönt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0