Svenskar.
Och sen finns det ju dem som absolut ska prata. Jag satt med musik i örona, när en kille knackade mig på axeln. "Heeej vackra flicka, vad heter du?" Sen pratade han i flera minuter om hur jag borde flytta till en annan stad eller ett annat land, för där skulle jag bli sedd för den jag är. Hm. Sen när bussarna kom så attackerade han genom att klappa mig över huvudet/ansiktet/håret och sa, ha det så bra vackra flicka. Och jag skrek inom mig, sluta röra vid mig!!!!! Och sprang till bussen. Blä.
Filmen var hursomhelst bra, men slutade precis mitt imellan två bussar, så jag fick sitta ensam i 40 minuter och jag tappade känseln överallt för det var så kallt. Usch!
Bio
För övrigt kan jag tala om att det är svinsvårt att få på sig jeans efter att man badat med barnolja i vattnet. Man skulle ju kunna tro att det skulle gå lättare med jeansen när man är inoljad, men nejdå.
Omöjligt.
Jag har varit på världens bästa humör hela dagen och en kvart efter mamma kommit hem från jobbet mår jag apdåligt. Hon är jättetrevlig mot min lillebror, går runt och sjunger för sig själv, men mig klagar hon på, tjatar om saker jag inte gjort, säger inget om att jag faktiskt diskat, dammat, dammsugit, moppat golvet och plockat grejer överallt + sytt gardiner. Så fort jag pratar blir hon arg, när jag istället håller tyst så blir hon arg för det.
Helt omöjligt att göra henne nöjd och jag blir tokig på att allt jag gör blir fel.
Ibland längtar jag om möjligt ännu mer efter att kunna flytta hemifrån. Så fort jag har en inkomst bär det av.
Plus och minus.
Jag vaknade tidigt, men låg kvar och läste en halvtimme. Skönt!
Jag hann i tid till bussen, men Martina var sen, så jag vände och gick hem igen.
Då hann jag äta frukost! Gott.
Jag hittade mitt simma&sola-klippkort som jag trodde var 1, borta för evigt/bortkastat 2, Giltighetstiden hade gått ut. Men jag hittade det, har fyra gånger kvar och det är giltigt en månad till. Woohoo.
Mindre positivt:
Jag svalde en bit macka för fort, den var nästan otuggad och torr och den skrapade upp hela halsen på vägen ner. Så nu gör det ont. Typiskt mig ändå.
Intressant va?
Nu ska jag göra ett nytt försök att komma mig iväg upp på stan.
Sommarlängtan.
Halkade in på topshop.com. Drömde litegrann och bara plockade i allt som var fint i varukorgen. Hjälp. Sen sorterade jag bort en del (läs: nästan allt) och detta blev kvar:
Hm, jag tror minsann att jag längtar efter sommar och sol. Älskar bikiniöverdelarna, även fast de är svarta och nästan likadana.
Ser ni en tomat så är det nog jag.
Nu känner jag ju lite press på mig att faktiskt skriva nåt vettigt och inte bara massa dravvel som det blivit hittills. Grejen är att jag tvivlar på att jag kan få ur mig något mer vettigt än så här, alltså inte alls vettigt. Om ni förstår?
Ehm, ja, precis..
(Och jag vet inte om jag kommer strypa dig Martina, för jag tycker för mycket om dig för det, men det kanske är bäst att du håller dig på lite avstånd imorrn bara för att vara säker ;D ).
Fotovägg
Nu sitter jag och försöker hitta fina familjekort som ska upp på vår nya fotovägg i köket. Inser hur få kort vi har på oss allihopa. Hm.. Men det ska nog gå att få ihop nåt! Det svåraste återstår; att få upp alla ramarna på rätt ställe på väggen.
Någon som vill slå vad om hur många gånger mamma och jag kommer ryka ihop när vi håller på med det?
Fuktskador, nej tack.
Egentligen är jag mest sugen på att gå ut och fota när det snöar så fint.
Men det känns inte så himla snällt mot kameran att dra ut den i blöt snö.
Dumt det där.
Pensionär i förtid.
Hejsan hoppsan.
Idag ska min storstädning bli av, åtminstone delvis. Egentligen har jag ingen lust, men åh. Skulle egentligen till Emil och spela lite gitarr (jag kan ingenting, han ska försöka lära mig så jag kan i alla fall någonting). Men det snöar, jag har lite ont i huvudet och latmasken protesterar. Men något ska jag göra, och då blir det städning!
Det behövs.
Ska nog passa på att sy en gardin till lilla köksfönstret när jag ändå är igång, så det passar med stora köksfönstret. Och om jag räknat rätt ska tyget räcka till ett par löpare till bordet också! :)
Haha, vilken tönt jag är. Städning och syjunta.
Konsten att prata i telefon.
Ibland tror jag att brorsonen (som är snart 2), redan blivit tonåring. Han älskar nämligen att prata i telefon. Och jag älskar att prata i telefon med honom.
Först får man ett stort och glatt HEJ i örat, följt av Kiikiin (Kristin). Sen brukar han fråga efter Moooj och Tiiaz (Farmor och Mattias). Sedan berättar han vad han gör, idag tittade han på filmen Bilar (ibland dricker han juice, äter puffat ris, spelar gitarr eller leker med tågbanan). Sedan rabblar han upp alla familjemedlemmarna, innan han säger Hädådå (hejdå) följt av en blöt puss i telefonluren. Idag berättade han även att han lärt sig säga pape-gåjja (papegoja). Underbaraste sötnos.
Ringar.
God lunch. Eller vad man nu säger när klockan är tolv. Godmiddag? Hej duger.
Hej.
Idag vaknade jag av mig själv vid åtta. Kan ha att göra med att jag somnade strax efter tio igår, eller att jag drömde en mardröm och vaknade utav den. Hm. Hursomhelst..
I fredags när Martina var här blev jag extremt inspirerad av hennes snygga ringar. Det är ju snyggt med många ringar! Idag ska jag iväg till Marieberg har jag tänkt mig så jag ska nog passa på att ta en sväng in på guldfynd och glitter också.
Snöoväder utanför fönstret dock, så jag har inte minsta lust att köra bil. Får bli bussen.
Besviken.
Ibland blir man besviken på människor.
Människor som man trodde stod en nära, men som tydligen inte har några problem att bara dra.
Undanflykter hela tiden, och jag börjar lessna på att försöka.
På lördag får vi finbesök!
Idioti.
Jag känner mig fullständigt dum i huvudet.
Kan man bli knäpp av beslutsångest?
Egentligen känner jag mig som världens velpelle. Jag har världens chans, och vad gör jag? Velar fram och tillbaka och fegar ur. Vad ska jag annars göra liksom? Det här kan ju bli hur bra som helst.. Och om det inte blir det, ja, då har jag ju iallafall provat. Och om ungefär 2 minuter kommer jag återigen vara övertygad om att stanna hemma. Så less på mig själv just nu.
Nu går jag och lägger mig, och hoppas på att när jag vaknar imorgon så vet jag på något magiskt sätt hur jag ska göra.
Och mitt i alltihopa så saknar jag pappa så mycket att jag blir alldeles knäpp av bara det.
Beslutsångest + lite extra ångest tack.
Annars har dagen bestått av ren och skär ångest. Det gick helt plötsligt upp för mig att det här är verklighet och att jag snart kanske befinner mig hos en främmande familj i ett främmande land för att stanna där minst ett år. Nu har jag världens beslutsångest och kan verkligen inte bestämma mig för om jag vill åka eller inte. Och ikväll eller senast imorgon måste jag maila familjen och berätta hur jag tänker. Jag vet inte hur jag tänker.
Egentligen är jag ju världens mes, hur sjutton skulle jag klara mig på egen hand i ett helt, för mig, nytt land?
Mina nerver klarar inte mycket mer.
ÅÅH, är helt hyper.. Pappan sa tillochmed, ja, men om du också är intresserad så kanske vi ska gå vidare till nästa steg (som är att tacka ja till varandra!).
Ska sova på saken nu och se hur det känns imorrn, men just nu känns allt jättebra. Det enda är att jag är lite orolig över hur främst 8åringen och 6åringen ska gilla mig.. Med de mindre barnen är det ju mest leka och busa, så är man bäst i världen typ.
Och pappan berömde min engelska flera gånger och sa att jag skulle säga till mina föräldrar att de måste gjort ett bra jobb med att uppfostra mig, för det är ungefär på samma sätt som de uppfostrar sina ungar. Haha.
Men nu har jag gått från nervös till livrädd, vad har jag gett mig in i? Snacka om att aldrig bara vara nöjd med läget. Men bo hemma hos en familj och ta hand om FEM ungar? Fyra killar och en tjej? Hjälp.
Tänkte bara att jag skulle uppdatera alla mina tre läsare om detta. (Nu överdrev jag, jag är en av de tre, Martina är den andra, och den tredje är hemlig. Vem är du? ;D ) (Förlåt för världens längsta, och antagligen tråkigaste inlägg för er att läsa)
Dags igen.
Har mailat fram och tillbaka med en mamma i Boston hela dagen, och nu ska hon och pappan ringa om ungefär en halvtimme - en timme. Familjen verkar jättebra och jag har fått se massvis med bilder, så jag hoppas att det går bra på telefon, för utifrån vad jag vet nu så verkar de vara perfekta!
Gårkvällen var iallafall mycket trevlig. Martina kom till stan, vi åt sushi, drack vin och landade efter ett tag på pitchers där det blev både en och två drinkar. Och massa prat, såklart. Det är ju faktiskt två tjejer vi snackar om.
Men åh, telefonen ring, så vi får det överstökat, så jag kan andas och händerna blir varma igen.
Försöker läsa igenom alla brev, både mitt och deras, och all info om dem för att komma på frågor och sånt jag vill veta, men så fort jag tänker på en fråga så glömmer jag bort den igen. Hujedamig, hur ska detta gå?
Fynd.
Idag gick jag upp tidigt, wihoo! Så skönt.
Ringde till min favvofrisör, och sedär, de hade en tid idag. Så nu är jag nyklippt. Ska bara äta min försenade lunch nu och sen hoppa i badet för att ge håret en riktig silverschampookur också, för att få bort lite av det gula som blev av slingorna igår. Slingorna blev bra annars! Men gult blir det typ alltid när man blonderar det.
Hursomhelst, när jag ändå var på stan för klippningen, så tog jag en runda i affärerna också. Kom hem med tre påsar. Gissa vad? Eller nä, jag lägger väl ut en bild då. Så slipper ni gissa. Betalade 74 kronor för båda jeansen tillsammans, sånt blir man glad för!
(Oooj, vilken kass kvalite det blev på bilderna. Förlåt, orkar inte göra om.)
Impulsbeslut.
Helt plötsligt fick jag lust att göra lite ljusa slingor i håret som kändes råttfärgat. Sagt och gjort, jag och min partner in crime (bilen) tog oss till affären och köpte blondering. Stackars mamma blev överfallen i dörren när hon kom hem från jobbet och under hot okejade hon att göra själva slingandet.
Så nu sitter jag här, såhär übersnygg:
Och väntar, väntar, väntar på att klockan ska bli tjugo i tio så jag får skölja ur alltihopa.
Tiden går långsamt.
Städmani.
Idag har jag diskat och gjort sånt tråkigt. Det är en bieffekt av att bo hemma och vara arbetslös. Jag får slava för maten och sovplatsen. Men nu är jag sugen på en riktig storstädning, jag blir det med jämna mellanrum. Och nu menar jag en RIKTIG storstädning! Torka av listerna, torka i alla köksskåp och lådor, damma, dammsuga, moppa golv, slänga massa trasigt och sånt som inte används, rensa bort gamla brev och alla papper som bara ligger överallt och skräpar. Bädda rent i sängarna, byta handdukar i badrummet. Rensa skafferiet och kylskåpet på sånt som är gammalt och jag kan nog till och med sträcka mig så långt som att jag är sugen på att rensa ut i min garderob. Det händer minsann inte ofta.
Det är faktiskt inte så hemskt att städa, bara jag får ha bra musik på hög volym så funkar det. Och hjälp vad skönt det är efteråt.
(Allra bäst skulle det såklart bli om mamma kunde få rumpan ur soffan och köpa en ny. Soffa alltså. Vi har pratat om det så länge, och den gamla är så sunkig med stora tyger som överdrag, som kasar ner och blir lortiga och... Usch helt enkelt.) (Nya tallrikar och bestick skulle heller inte göra något, just nu verkar vi inte ha något som matchar eller inte är kantstött.) (Lätt för mig att säga, det är inte jag som betalar.) (Nu ska jag sluta med alla paranteser.) (Bara en till, usa-familjen är ute ur bilden igen.)
Beloppet på sparkontot minskar stadigt.
Eller inte.
Jäkla beslutsångest! Och hade jag bara haft ett jobb eller nån sorts inkomst så hade det inte varit något problem, då hade skorna redan varit mina. Blä för att vara arbetslös.
Dagens i-landsproblem, jag vet. Jag har helt enkelt inget vettigare att tänka på. Eller så är det så att jag har så mycket jobbigt att tänka på att jag väljer att tänka på det här onödiga istället för att ta tag i det jobbiga. Så kan det också vara. Mycket troligt att det är så om man känner mig. Vilket jag ju förhoppningsvis gör. Känner mig själv alltså.
Nu ska jag sova. Det är nog lika bra med tanke på allt det här svamlet.
(Jag saknar saknar saknar. Jag saknar dig så mycket just idag.)
Godagens.
Idag tvingade jag upp mig själv från sängen redan vid nio. Det är väl det mest intressanta jag har att säga.
Inga planer alls för dagen, så jag tror att jag ska sysselsätta mig med att se ikapp alla top gear avsnitt. Jag är helt ointresserad av bilar, men jag älskarälskarälskar det programmet. Skumt.
Snålträning.
(Inget telefonsamtal från amerikanerna än).
Woohoo!
Denna är på mig och brorsonen från förra veckan. Favoritungen.
Åka, stanna hemma, åka, stanna hemma?
Nu när jag kollar mailen har jag fått en ny familjematch, med samma familj. Hmm. Så nu är det väl bara att börja vänta på ett samtal imorrn då..?
Bergochdalbana som sagt. Ska jag kanske åka till san francisco om bara nån månad och stanna ett år, ska de ringa, ska de inte ringa, ska jag stanna hemma, ska det ta ett halvår till nästa match igen? Osv osv osv.
På tal om något helt annat så ska jag på yoga imorrn. Skönt! Längtar tills jag kommer igång ordentligt med träningen igen, men känns dumt att köpa träningskort när jag inte vet om jag kommer vara kvar i sverige om en månad. Håhåjaja.
Multitasking gone wrong.
Imorse vaknade jag som vanligt av alarmet vid nio, ställde om det och somnade sen om. Trodde jag. I själva verket somnade jag om SAMTIDIGT som jag ställde om larmet. Och vaknade halv ett med mobilen i handen. Bra där.
Tog mig upp på stan efter en snabbdusch, skulle bland annat kolla efter träningskläder på hm och utnyttja ett presentkort på gina tricot hade jag tänkt. Icke sa nicke. Kom hem med en ny handkräm och en hejdundrande förälskelse i ett par skor. Ett par så otroligt fina och sköna skor, men så fullständigt opraktiska och dyra så det är helt omöjligt att jag kan köpa dem. Men oj så kär jag är.
Se och njut.
....Nähä, imorrn då kanske?
Klockan är halv tolv.. Jag har ätit mat, kollat på film (Johan Falk - Vapenbröder) och moffat i mig godis. Men jag har inte pratat med en amerikansk familj klockan åtta ikväll. För de ringde aldrig. Kanske fick fullt upp med kinkiga ungar eller något. Jag hoppas att de ringer imorrn istället... Nu släpper vi det (men fasen vad drygt att mitt magknip hela dagen varit helt i onödan).
I ett tillfälle av sinnesförvirring gav jag den här bloggadressen till en kompis. Så nu skäms jag. Bloggen är bildlös, designlös men med massor av text, text och mer text. Förlåt Martina. Jag SKA installera kameraprogrammet imorrn, så jag kan få in alla nya bilder. Så länge får jag väl drämma till med en oldie. Varsågod.
Jag och Martina för eh.. två år sen? tre? fyra? Hjälp.
(Hon kommer slå mig sönder och samman, men det är enda bilden på oss två som jag har på datorn. HAHA, FJORTISAR).
27 minuter kvar. Sisådär.
De ska ringa runt klockan åtta, då är klockan elva hos dem. Jag har haft magknip sen igårkväll.
Försöker trösta mig själv med att hur det än går i telefonen så kommer jag få landa pladask i soffan om drygt en timme.
Men ändå, helsike vad nervös jag är.
En veckas mys.
Jag har haft världens mysigaste vecka med min favoritbrorson (förvisso den enda än så länge, men ändå). Vi har åkt pulka, haft snökrig, käkat på donken och kollat på Hitta Nemo ungefär 527 gånger. Hade han fått så skulle han nog gärna sett den lika många gånger till.
Idag har jag i princip bara kört bil hem i två timmar, hämtat hem min bärbara dator som kom tillbaka från servicen i Tyskland (vilket betyder att det snart kanske blir bilder i bloggen!), ätit, badat och kollat film. Inget upphetsande. Och justja, det ringde en familj från Usa också. (Höhöhö, där lurade jag er! Det hade visst hänt något.)
Två flickor, 3 och 1 år gamla, pappan jobbar och mamman är hemmafru och de bor i San Francisco. Men jag blev så paff när de ringde att det blev helkonstigt, så de ska ringa upp imorrnkväll igen. Och efter det har jag grinat/mått illa hela kvällen.
Mer om det imorrn. Kanske. Nu ska jag sova, jag är så trött att ögonen går i kors.
Stackars firre
Det enda trista med den oväntade stockholmsresan är att min goda mat som väntar i kylen blir lidande.
Hemmagjord sushi.
Ajdå.
Akututryckning
Nu en halvtimme senare sitter jag redo och väntar i princip bara på att mamma ska komma hem så jag kan säga hejdå i dörren. Vilken lycka. Eller ja, det är ju tråkigt att de är sjuka, kräksjuka är hemskt, men jag hade inget att göra i veckan överhuvudtaget och jag har längtat som en tok efter min brorson. Och efter min bror såklart. Och hans fru. Nu blir ju dessutom videon till aupairgrejen bättre, brorsonen kan få vara med på ett hörn och vara glad och söt!
Hursomhelst, bloggen är mindre än en dag gammal och den blir redan lidande. Men en supersyster/-svägerska/-faster sätter plikten framför allt.
Herregud vad löjlig jag är.
Jag är i sthlm på obestämd tid helt enkelt.
Ingen läser ju ens min blogg.
Snooze-rehab?
Klockan är kvart i tolv och nu är jag äntligen duschad, fixad och mätt efter frukosten.
Jag har utvecklat en hemsk ovana sen jag blev arbetslös, eller arbetssökande ska man väl kanske säga. Hursomhelst så ringer mitt alarm vid nio, jag stänger av det, ställer om till halv tio, somnar om. Vaknar halv tio, ställer om till tio, somnar om. På tredje försöket kanske jag faktiskt går upp, eller så tänker jag "bara ett par minuter till", ställer inte om alarmet och vaknar såklart vid ett. Mycket jobbigt, med tanke på att jag egentligen brukar studsa upp ur sängen när det ringer första gången. Hmm, finns det rehab för sånt här?
Men nu är klockan alltså inte ens tolv än, och jag är uppe. Så nu är frågan, vad ska jag göra med resten av dagen? Ångest.
Men idag ska jag nog försöka mig på att spela in en ny presentationsvideo till au pair förmedlingen. Det bara är så svårt att vara naturlig när man pratar och att komma på nåt vettigt att snacka om. Hello future host family! My name is... blablabla.. Det blir nog bra, wish me luck!
En födelsedag. Och ett första inlägg.
Nytt år, ny blogg? Fast vi är 11 dagar, 1 timme och 6 minuter inne på nya året redan. På ett ungefär alltså.
Men nu får vi väl se vad som händer, om det händer något alls. Kanske kommer jag inte skriva ett ord till, kanske kommer jag skriva jättemycket. Har ju inte direkt så mycket annat för mig om dagarna för tillfället. Den som lever får se.
Nu längtar mitt trötta huvud efter kudden och så mycket vettigt hade jag nog inte att säga ändå. Vi börjar så här.
Godnatt bloggen.
(Nu har jag skrivit blogg för många gånger. Det ser bara konstigt ut. Blogg blogg blogg blogg blogg.)
