Kan man bli knäpp av beslutsångest?

Ögonen svider och tankarna bara snurrar runt, runt, runt.

Egentligen känner jag mig som världens velpelle. Jag har världens chans, och vad gör jag? Velar fram och tillbaka och fegar ur. Vad ska jag annars göra liksom? Det här kan ju bli hur bra som helst.. Och om det inte blir det, ja, då har jag ju iallafall provat. Och om ungefär 2 minuter kommer jag återigen vara övertygad om att stanna hemma. Så less på mig själv just nu.
Nu går jag och lägger mig, och hoppas på att när jag vaknar imorgon så vet jag på något magiskt sätt hur jag ska göra.


Och mitt i alltihopa så saknar jag pappa så mycket att jag blir alldeles knäpp av bara det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0