Omöjligt.
Men SERIÖST!
Jag har varit på världens bästa humör hela dagen och en kvart efter mamma kommit hem från jobbet mår jag apdåligt. Hon är jättetrevlig mot min lillebror, går runt och sjunger för sig själv, men mig klagar hon på, tjatar om saker jag inte gjort, säger inget om att jag faktiskt diskat, dammat, dammsugit, moppat golvet och plockat grejer överallt + sytt gardiner. Så fort jag pratar blir hon arg, när jag istället håller tyst så blir hon arg för det.
Helt omöjligt att göra henne nöjd och jag blir tokig på att allt jag gör blir fel.
Ibland längtar jag om möjligt ännu mer efter att kunna flytta hemifrån. Så fort jag har en inkomst bär det av.
Jag har varit på världens bästa humör hela dagen och en kvart efter mamma kommit hem från jobbet mår jag apdåligt. Hon är jättetrevlig mot min lillebror, går runt och sjunger för sig själv, men mig klagar hon på, tjatar om saker jag inte gjort, säger inget om att jag faktiskt diskat, dammat, dammsugit, moppat golvet och plockat grejer överallt + sytt gardiner. Så fort jag pratar blir hon arg, när jag istället håller tyst så blir hon arg för det.
Helt omöjligt att göra henne nöjd och jag blir tokig på att allt jag gör blir fel.
Ibland längtar jag om möjligt ännu mer efter att kunna flytta hemifrån. Så fort jag har en inkomst bär det av.
Kommentarer
Postat av: Martina
Biologiskt
Trackback
