Inbakad fläta.

Satan vad bra den är. Filmen alltså. Jag hade nästan lyckats glömma bort det, men nu sitter jag här med den där varma, goa känslan i magen igen.

Och när jag nu var så positiv så gav jag den inbakade flätan ett nytt försök. Att det ska vara så svårt att göra på sig själv! Det här är så nära jag kommer, och det är ju inte så vidare värst.

Men jag ska öva. Imorrn, och på tisdag och på onsdag och på.... Vem behöver söka jobb när man kan öva sig på att fläta håret, liksom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0